KopjeOnder

Efter Ädelreformen

Som vi tidigare lärt oss var Ädelreformen från 1992 ett viktigt steg i och med att ett helhetsgrepp togs och ansvar tydliggjordes. Det var bra och viktiga förändringar men tyvärr var de inte tillräckliga och brist på samverkan är fortfarande ett problem i vården av de mest sjuka äldre. Utvecklingen verkar dessutom inte riktigt gå åt rätt håll för närvarande då det idag är fler som lever längre trots sjukdomar och detta har inte vården kapacitet för. Dessutom är det fler inblandade i vård och omsorg av de äldre vilket gör att det helhetsgrepp som skulle genomsyra Ädelreformen börjar att luckras upp.

1990-talet

1990-talet skulle visa sig vara ett årtionde där mycket skulle komma att förbättras inom vård och omsorg. Mellan åren 1992 och 1996 satsade staten cirka tre miljarder kronor för att nya gruppboenden skulle bygga, de gamla byggas om och för att alternativa boendeformer skulle öka i antal. Totalt blev det 20 000 nya äldrebostäder vilket hjälpte till att lätta på trycket efter sådana bostäder. Men antalet äldre blev stadigt allt fler och det märktes snabbt att man snart skulle vara tvungen att bygga ut igen. Det fanns dock några saker som pekade på motsatsen, att man inte alls behövde fler vård- och omsorgsplatser för de äldre då de i större utsträckning nu kunde klara sig hemma med ingen eller lite hjälp. De medicinska framstegen stod bakom denna utveckling. Vanliga åldersrelaterade krämpor kunde nu åtgärdas, ögon kunde opereras så synen blev bra igen och med en ny höftprotes kunde många leva ett vanligt liv, utan assistans, igen. Även teknologin började att smyga sin in i äldreomsorgen. Många som ville bo kvar hemma kunde nu utrustas medolika former av larm.

Äldreomsorgen på 2000-talet

De medicinska och teknologiska framstegen har medfört att allt färre behöver plats på ålderdomshem. Allt färre ålderdomshem byggdes vilket istället skapade köer till en plats i vissa kommuner. När detta uppdagades ökades resurserna till äldreomsorgen men inte i närheten i takt med ökningen av antalet äldre i befolkningen. På de fyra första åren av 2000-talet minskade kommunernas kostnader för vård och omsorg med omkring två procent. Samtidigt ökade antalet äldre över 80 år med omkring sju procent. Visserligen kunde allt fler stanna hemma nu, men i de höga åldrarna ökar behovet av vårdinsatser. Samtidigt som kommunernas kostnader minskat så har kostnaden per person som tar del av äldreomsorgsinsatser ökat med 68 procent mellan 1985 och 2002. På 2000-talet började antalet privata hemtjänstutövare öka stort och redan år 2005 fick var tionde sin hemtjänst ifrån en privat utövare. På många sätt har hemtjänsten blivit sämre på 2000-talet. Beställarna, i form av kommunerna, och utövarna, vilket är hemtjänsten, har allt mindre samarbete och kommunerna får allt svårare att följa upp hemtjänstens arbetsuppgifter. Vidare har kraven på exakthet och tydlighet ökat och tidsangivelser för olika moment har införts. Det är vanligt att man har fem minuter för bäddning, tio minuter för frukost och så vidare. Detta har definitivt minskat personalens omsorg av de äldre då deras handlingsutrymme begränsades allt mer. Individens behov började att fasas ut och hemtjänsten var där för att utföra sitt jobb. Detta är långt ifrån den helhetssyn som lanserades i slutet av förra århundradet.